judylesleylarsson

Just det "a tribute to my daughter" - jag har två fantastiska döttrar men jag tror att Natty förstår om jag skriver om just Louise idag. Louise har haft sina tvillingar hemma precis en vecka nu och hon är en så fantastisk mamma. Hon åkte hem från sjukhuset 48 timmar efter förlossningen, hon är mamma för första gången, hon fick två bebisar och hon ammar dem. Hon är så lugn och sansad trots en otroligt mängd av besökare - hon tycker bara att det är roligt att träffa folk - jag skulle ha fått panik men hon är lugnet själv. I fredags fick hon köra till Näl (3,5 timmar t. o. r.) för en 3 minuters koll på bebisarnas höfter - jag var panikslagen över isiga vägar och jättearg att hon skulle behöva köra så långt fast hennes kropp har inte kommit över en dubbel förlossning än - men hon klarade detta också, utan klagomål, utan panik. Denna helg har halv syster Lova varit med, de har varit till kalas för en ettårig kusin, Louise har städat, lagat mat, kokat oändligt kaffe till besökare, hon har gjort allting med glädje, samtidigt ammar hon sammanlagt 12 gånger per dygn!!!!!!! - jag är så stolt över henne. Hon och Marcus`s tvillingar är naturligtvis de mest vackra bebisar som någonsin har funnits!!!!

Jo så är det faktiskt - jag är inte bara blivande mormor, jag är inte bara mormor till två okände varelse som ligger på Näl - jag har faktiskt hållet i mina barnbarn - både två! De finns på riktigt - och de är så underbara - helt hjälplösa. Hur blev vi så många människor på denna planet med så hjälplösa ungar? Andra djur kan stå, gå, äta direkt de är födda men vi är helt hjälplösa - fattar inte. Louise och Marcus har ett jätte arbete framför sig - Marcus var redan helt slut ikväll - han har inte sovit mycket alls i tre dygn - inte Louise heller - men kvinnor är tuffare!!

Jo just det - 140 läsare men bara en kommentar - nyfikna anonyma people! Konstig att man är plötslig mormor - mormor är ju gamla människor med vita hår och dessutom är de jättekloka (i alla fall i Amerikanska filmer) - jag är knappt mogen till att vara mamma - hur har det blivit så att man har fått barn och de barn har fått barn?

Jag är en granny!! 01.09 kom pojken, 3100 g, 01.24 kom tjejen, 3025 g. Vad duktig Louise är!!!

Det har jag varit hela dan - uptight! Dotterns förlossningen satts igång 08.30 imorse. Under min första lektion 09.00 fick jag sms från pappan - hon har fått lavemang. Kl 10.00 fick jag "vattnet har gått", kl 17.00 fick jag "det börjar göra ont", kl 20.00 fick jag "öppen 3 cm". Hon var öppen 2 cm i måndags - detta innebär 1 cm i 12 timmar - alltså bara 84 timmar kvar tills jag är mormor! Min stackars stackars barn som har så mycket ont just nu - jag vill inte! Däremot vill jag få tag i de där bebisar som hon har haft gömt i magen i 39 veckor!!

Imorgon ska min dotter in på sjukhuset för att födda sina tvillingar - så efterlängtad och så spännande! Jag tror inte att jag kommer att uträtta någonting på jobbet - ska bara tänker på henne (och de) hela tiden!

Hello! tråkig dag söndag - har alltid varit för mig. Även som barn tyckte jag inte om söndagar - på den tiden ville jag bara att måndag skulle komma - jag älskade skolan och tyckte att helgen var ganske tråkig faktiskt. Jag tror inte att dagens skolungdomar tänker på samma sätt. Nuförtiden finns en massa roliga grejer att göra hemma - egen telefon, sms, data (chat, spel, köp möjligheter) - och då förstås en massa dvd`s och tv kanaler. Nu har jag alla ovanstående medel men jag ändå tycker att söndagar är tråkiga - det sitter i ryggmärgen antagligen. Mina söndagar då jag borde hemma hos mina föräldrar såg ut så här: fick dras upp ur sängen av mamma/pappa - de tyckte inte att jag skulle sova bort mitt liv. Min syster och jag fick inte lämna huset tills efter "Sunday lunch". Problemet var att min mamma var världens mest sakta kock! Hon gnällde och skrik över hur mycket jobb det var att laga mat - hon satt på potatisarna runt kl 10.00 på söndag morgon men de blev aldrig färdiga tills kl 15.00. Jag fattade inte då vad hon håll på med och jag fattar inte nu heller. Efter "lunch" åkte jag till en kompis några timmar, då fick man går hem, göra lite läxa och då lägga sig. Från 10 års åldern var det mitt jobb att väcka familjen på morgonen - min pappa åkt iväg till jobbet tidigt på morgonen men mamma kunde aldrig tar sig ur sängen. Jag fick vakna, duscha, väcka min syster, gör i ordning frukost till hon och jag, efter det fick jag går och tjata på mamma att hon skulle upp och åka till jobbet. Detta är inte någon klagomål - bara en dagbok i efterhand. En morgon värmde jag tomat soppa till frukost (Campells Tomatoe Soup) från en burk - min syster spyde - hon har aldrig varit bra på att äta på morgonen. Hon kommer ihåg det än idag - den dag Judy tvingade henne att äta tomat soppa till frukosten! Mamma är död nu - hon dog för 18 månader sen - jag undrar varför hon tyckte att det var så jobbigt att laga mat. Jag tror i grunden att hon hade så lite mat intresse själv. För det mesta av hennes liv vägde hon 45-50 kg. Hon var bara 155 cm lång - hon ät som en fågel - hon kanske var anoretiker på den tiden vi inte hade börjat att prata om att folk hade ätstörningar. På hennes begravning ville inte pappa prata men han hade pratat med prästen innan och prästen fick återberätta vad han hade sagt - det första han sa var att mamma hade alltid varit "petit" (pyttesmal) - det kanske var pappa som drev hon till det eftersom det var så viktigt till honom.

Uppdatera, uppdatera, uppdatera!!!! Jag är trött på all uppdaterings tjat! Ingenting har hänt sen mitt sista inlägg - då har jag inte skrivet någonting! Jag har ätit, tvättat och klätt på mig och haft regelbundna toa besök - är detta verkligen läsvärt? Maybe baby?! Jag kan inte skriva någonting om mitt jobb - kan inte riskera att någon elev bli utelämnad, känner igen sig i något jag skriver eller helt enkelt att någon misförstå vad jag skriver och känner sig kränkt. Jag kan inte skriver mycket om min familj - 4 numera vuxna barn vill inte att mamma skriver om hur mycket de äter, bjäsa eller hur duktiga de är - även om alla 4 är jävliga duktiga barn................ Jag kan skriver lite skvallrar om katten Vincent perhaps? Jag kan förstås skriva mycket skit om min pappa och min syster - även om de kom in på min blogg så kan de inte svenska - min pappa gör inte mycket under dagarna - läser tidningen, tittar på tv - vill ni har mer info om hans liv hör av er till mig. Jag har min fantastisk mormor fortfarande vid liv - hon är 93 år och still going strong! Helt klart i hjärnan - en fantastiskt livskraft och vilja - underbar kvinna som har begravd inte bara sin man men ALLA 5 AV SINA BARN!!!!! Hur stark måste man vara för att fortsätta leva efter att man har begravd alla sina barn? Min mamma var hennes äldste barnet och hon dög sist - för 18 månader sen. Long live mormor!!!! När min dotter Louise får sina tvillingar (soon soon!!) då har vi egentligen 5 generationer - min mamma förstörde genom att dö för tidigt - men mina barnbarn och min mormor blir fem generationer i alla fall. Kul! Imorgon har vi friluftsdag på högstadiet - jag ska till Svanskog med 90 elever och 5 andra lärare och vi ska vandra en mil. Fun!

Jag förstår inte hur folk hinner eller orkar skriva blogg dagligen! Om jag är ärlig förstår jag inte vad jag skulle skriva om varje dag - jag har nog ett ovanligt tråkigt liv.
I alla fall har man överlevde en till jul/nyår firande - på alla sett förutom ekonomiskt förstås. Min yngste son fyllde 18 den 8/1 och äldste dottern fyller 24 den 23/1. Varför fick jag två barn på samma lön som jul och nyår?? Helt sanslöst!
Ovannämde dottern är tvillinggravid - 34 veckor. Samtidigt som jag kan inte vänta ta tag i dessa två underbara bebisar tror jag att alla i familjen Larsson hoppas att hon kan hålla i de tills nästa löning!
Livet går för fort! Jag längtade till jul och den är redan förbi. Jag längtade till att ha alla mina barn hemma - gott mat, vin, långa kvällar med skratt och spel och tv, sovmorron, tid till att sticka bebis kläder - jag fick allt jag längtade efter men det gick alldeles för fort.
Vi började jobba på högstadiet i onsdags - en studiedag - massa möte och diskussions grupper. Jag var helt slut och helt oförberedd på att eleverna kom redan i torsdags. Fick en vik timmar direkt på morgonen med 10 minuters varning - stackars ungar - jag var helt förvirrad - tror att de trodde att jag hade landad från månen! Värst av allt är att på fredag kom det fram att deras engelska lärare har slutat men någon har missat att sätta in en ersättare så de får stå ut med fröken utomjordning hela termin! Jag ska försöka att visa hur duktig jag är nästa lektionen. Jag är förresten jätteglad att få en grupp i engelska - tycker att det är superkul - har annars spanska (!!!!!!!) och matte. Den andra halften av min tjänst är fortfarande som SYV (studievägledare).
Idag har vi haft dansmöte och kommit en bit på väg med planering för en danstävling som ska hållas i Åmål den 28/2 - himmla roligt att hålla i tävlingar men ortoligt mycket jobb. Problemet är att vi alla har jobb och tiden är svårt att hitta - hittills har vi bara fått beröm för de tävlingar vi har arrangerad i Åmål så på något sett fungerar det i alla fall.
resten av lördag ska jag ägnar åt soffan, tv och min stickning - otroligt kul med tvillingar att sticka för!!

Jag har redovisat för första dagen i Slovakien på EM i disco. Andra dag var lika innehållsrik. På den dyraste hotell i staden Martin fick vi ingen frukost - vi skulle åka ner för berget för tidigt tyckte de så vi fick var sin bajs påse innehållande: citron yoghurt, banan, tjock smörgås med öst - ingenting att dricka. Att jag skriver bloggen är bevis på att vi överlevde fjärden!
Där vi satt på läktarn kunde man se berget ut på fönstret - en konstant och skrämmande påminnelse hela dagen att helvete väntade oss sen på kvällen.
Under dagen hejade vi och skrattade vi och låtsades att vi var vanliga människor - inte de däruppe på berget. Vi fick höra från andra föräldrar i Team Sweden att några stackare i Team Sweden hade hamnat  "däruppe" - vi avslöjade inte att det var oss.
Under lunch pausen då alla andra åkte till sina hotell för att slappa och äta var vi kvar på tävlingslokalen - inget val. En hysterisk slovak kom fram till mig och pekade på min Team Sweden T-shirt och sa att jag skulle följa med honom - jag tvingades lyssna på ett himla massor låter och skulle plocka ut Sveriges national sången. Ironiskt att det blev just jag - den enda engelsk supporter av Team Sweden - jag hade lust att välja Rule Britannia eller God Save the Queen men var till slut snäll och valde Du gamla................
Kvällsmat var också en katastrof denna första tävlingsdag. Mamma Lena och Mamma Jag var mån om att köpa bra mat till våra (stora) barn - vi köpte biljetter för "dinner" klockan 18. Vi visades till en tält (0 grader i Martin i december) - vi kom in där, runt 18 stycken svenskar och mötts av 5 killar och en gubbe och två 8 timmar gamla kyckling klubbor. Efter mycket bråk på dålig tyska fick de beställa ris och någon sorts gryta från en närliggande restaurang. Pappa Lars blev vansinnig eftersom vi hade redan förköpt biljetter för middag nästa dagen - han tyckte att vi var dumma????? Att vi visste i förväg att vi skulle sitta och äter i en nollgradig tält kunde han inte begripa - strange man!
Man skulle bara gilla läget - åka upp på berget och invänta morgondagens bajspåse!

Nu vet jag att det finns life after death! Hur vet jag det, jo för att jag dog flera gånger i Slovakien förra veckan men lever ännu idag!
Vi åkte från Åmål natten till måndag - överlevde både Alex körning till Säffle och Pappa Ericsons`s körning till Arlanda. Mirakulöst nog överlevde vi också flygning till Slovakien (skulle inte har gått utan vodka och tonic). På Katowice flygplatsen i Polen plockas vi 13 stycken från Team Sweden upp av två minibussar med två drivers (kan inte stavar chaufförer!). Jag satt längst framme med chauffören och Niklas, en dansare från Söderhamn. Våran chaufför såg ut precis som Hugh Grant så vi kallade honom så - det gjorde inte mycket skillnad för honom - han kunde ju bara runt 100 ord på engelska. Den andra chaufför heter Marian - han kunde runt 10 ord på engelska.
Som folk gör runtom i världen lyckas vi ändå kommunicerar med Hugh trots språk svårigheter. Vi berättade att han skulle köra oss till Hotel Martinske Hole i Martin där EM tävlingen skulle hållas. Då blev det kris, en massa skrik fram o tillbaka på walkie talikies med Marian och slutligen både minibussar stannade på en bensinmack.
Jag hade bokat Hotel Martinske Hole för oss 8 i Hugh`s bus - det var ett litet dyrare hotell 5 km från centrum - vi var sent ute och de billigaste hotell var redan bokat. Det visade sig att det var 5 km från centrum MEN det var 5 km VERTIKALT dvs det var ett skid hotell högt upp på ett berg. Hugh och Marian trodde att de skulle kunna köra upp oss på kvällen men de lovade inte att de skulle kunna hämta oss nästa morgon eftersom det skulle snö mycket.
Detta var förstås shit good eftersom den enda anledning vi var där var så att dansarna kunde tävla (på mark nivå!) och inte för att titta på snön på berget.
Efter den 4 timmars färd från Katowice kom vi fram till Martin i Slovakien. Marian lämnade hans passagerare i Martin och anslut sig till våran buss - nu är  vi 10 pers i en 8 sitts buss med en massa baggage OCH SOMMAR DÄCK!!! Vi kör på en serpentin väg som är isig, det snöar och det är dimmig.Jag frågar Hugh flera gånger hur långt är kvar - upprepande gånger svarar han 4 km - både i början och slutet av resan.
Grädden på tårtan kommer då vi möter en lastbil - vägen är för smal för att vi kan köra förbi varandra och det är 1000 m frittfall ner på berget. De börjar med någon jäcklar fram o tillbaka grejs för att kommer förbi varandra - då flippar jag ut. Gråter och ber om förlåt till Hugh samtidigt som jag skriker på Niklas att han ska open the door - det gör Niklas och vi hoppar ut både två och börjar att livsfarlgt springer fram och tillbaka i snön på bergkanten. Efter 45 min kommer vi till hotellet. Sköööönt kan man tänka - men den en tanke jag har är att vi måste ner igen nästa dan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och så var det som man trodde, en massa tjat då man inte skriver (nag, nag, nag.....) - de har inte börjat klaga över min Swedish än - men det kommer nog.
Nu borde jag har lagt mig för länge sen - ska till EM disco med Alex - vi åker härifrån 03.00 men jag har svårt att sova - alldeles för mycket att oroa sig för och ser fram emot!
Vi åker först till Säffle då samåker vi med Familjen Ericson - kör pappa Ericson som en galning?? Vet ej så det säkraste är att oroa sig. Då kommer flyget - är piloten, air traffic control trötta? saknas en skruv i motor nummer 2? Kommer vi att bli en av de "disaster documentaries" jag tittar på på TV4 Fakta?
Överlever vi flyget då finns minibuss resan i Slovakien - är han nykter? har han kört minibuss förut?
Därefter kommer det roliga och det hemskaste av allt - dvs EM tävlingen. Tävlingar är hårda mot mammor och särskilt internationella tävlingar då vad som helst kan hända - man vill så mycket för sina barn - lag sport är nog lättare än par och singel i disco!
Jag har fått fram några adventsljus trots allt - gjort lite punkt insater hit och dit - det är kul att komma hem till lite stämning - om man nu kommer hem................. Usch vad hemsk jag är men faktum är att jag är hemsk!
Det som är kvar är att vattna alla växter och ta en dusch - tänk om gubben man lämnar hemma kunde litas på med en vattenkanna..........

Och så var det här problemet att om man ska skriva en sån här blogg grej så måste man skriva varje dag - och det är det som är jobbig.
Jag känner mig som lilla pöjken som längtade efter att börja skolan och var nöjd efter en dag - nästa dag vill han inte alls dit - been there, done that, bought the T-shirt.
Fast åt andra sidan har man ett sånt ovanligt intressant liv som jag har borde man kanske dela det men andra!

Idag har jag haft 5 vägledningssamtal och en spanska lektion - jag kan inte spanska och det är a long story varför jag är spanskalärare. Jag har en mattelektion snart som har bättre chanser till att bli succè eftersom jag kan matte.

Jag ser fram emot att fira sonen Alex ikväll - han fyller 20 år idag - never more a teenager. Mammor tänker tillbaka till barnets födsel då deras barn fyller år - barnet kommer oftast inte ihåg mycket av den dag. För precis 20 år sen satt jag och min man på sjukhuset i Southend-On-Sea utanför London och Alex var på väg (3 timmar kvar just nu). Döttrana var hemma hos en kompis till mig (Helen) - förlossningen avstannade flera gånger och den engelsk barnmorska tyckte att jag borde gå över gatan och dricker en pint Guiness - man får inte såna goda råd i sverige.
Då Alex kom var det kul att få en pöjk för att kompletterar de där två underbara tjejer. Tror mig eller ej man kan tröttnar på rosa! Nästa morgon hämtade familjen oss från sjukhuset och Natty och Louise fick träffa lillebror Oliver - han heter Oliver i några veckor - när jag bytte till Alexander vägrade Louise att kalla honom något annat än Oliver.

Min första blogg!!
Har varit trogen Lunarstorm i många år - har insett att jag måste hänga med och börja blogga - är inte lika förtjust i Facebook, det är sååå jobbigt med alla inlägg, inbjudan hela tiden - finns ju 50 nya meddelander varje gång jag öppnar.

Har varit på jobbet som vanligt idag - tänker med terror att this time next week är jag på väg till dans EM i Slovakien - det är inte dansen som skrämmer mig - det är flygresan!
Jag har inte bara varit på jobbet jag är kvar än - vi har årsmötet med dansföreningen på skolan så det är inte värt att gå hem och tillbaka - det saknas mat bara - I`m hungry!

Jag hade helt och hållet bestämt att jag skulle avgå från styrelsen nu efter alla dessa år. Jag lyckades säga nej både en, två och tre gånger men till slut sa jag ja till att vara kvar ett år till - jag ABSOLUT VÄGRAR vara ordföranden igen - nu får det räcker - jag kan tänka mig en väl definerad uppgift som kassör - som ordföranden har man ALLA uppgifter. I alla fall en ordförande som jag som har en tendens att göra själv istället för att delegera.

Nu ska jag koka kaffe till ett okänt antal människor - synd att det är snöstorm ute, då kommer färre folk till mötet och folk behöver vi eftersom vi ska börja planera nästa regionstävling i Åmål den 28 februari 2009. När tävlingen kommer är jag mormor till tvillingar!!!