judylesleylarsson

Just det "a tribute to my daughter" - jag har två fantastiska döttrar men jag tror att Natty förstår om jag skriver om just Louise idag. Louise har haft sina tvillingar hemma precis en vecka nu och hon är en så fantastisk mamma. Hon åkte hem från sjukhuset 48 timmar efter förlossningen, hon är mamma för första gången, hon fick två bebisar och hon ammar dem. Hon är så lugn och sansad trots en otroligt mängd av besökare - hon tycker bara att det är roligt att träffa folk - jag skulle ha fått panik men hon är lugnet själv. I fredags fick hon köra till Näl (3,5 timmar t. o. r.) för en 3 minuters koll på bebisarnas höfter - jag var panikslagen över isiga vägar och jättearg att hon skulle behöva köra så långt fast hennes kropp har inte kommit över en dubbel förlossning än - men hon klarade detta också, utan klagomål, utan panik. Denna helg har halv syster Lova varit med, de har varit till kalas för en ettårig kusin, Louise har städat, lagat mat, kokat oändligt kaffe till besökare, hon har gjort allting med glädje, samtidigt ammar hon sammanlagt 12 gånger per dygn!!!!!!! - jag är så stolt över henne. Hon och Marcus`s tvillingar är naturligtvis de mest vackra bebisar som någonsin har funnits!!!!

Jo så är det faktiskt - jag är inte bara blivande mormor, jag är inte bara mormor till två okände varelse som ligger på Näl - jag har faktiskt hållet i mina barnbarn - både två! De finns på riktigt - och de är så underbara - helt hjälplösa. Hur blev vi så många människor på denna planet med så hjälplösa ungar? Andra djur kan stå, gå, äta direkt de är födda men vi är helt hjälplösa - fattar inte. Louise och Marcus har ett jätte arbete framför sig - Marcus var redan helt slut ikväll - han har inte sovit mycket alls i tre dygn - inte Louise heller - men kvinnor är tuffare!!

Jo just det - 140 läsare men bara en kommentar - nyfikna anonyma people! Konstig att man är plötslig mormor - mormor är ju gamla människor med vita hår och dessutom är de jättekloka (i alla fall i Amerikanska filmer) - jag är knappt mogen till att vara mamma - hur har det blivit så att man har fått barn och de barn har fått barn?

Jag är en granny!! 01.09 kom pojken, 3100 g, 01.24 kom tjejen, 3025 g. Vad duktig Louise är!!!

Det har jag varit hela dan - uptight! Dotterns förlossningen satts igång 08.30 imorse. Under min första lektion 09.00 fick jag sms från pappan - hon har fått lavemang. Kl 10.00 fick jag "vattnet har gått", kl 17.00 fick jag "det börjar göra ont", kl 20.00 fick jag "öppen 3 cm". Hon var öppen 2 cm i måndags - detta innebär 1 cm i 12 timmar - alltså bara 84 timmar kvar tills jag är mormor! Min stackars stackars barn som har så mycket ont just nu - jag vill inte! Däremot vill jag få tag i de där bebisar som hon har haft gömt i magen i 39 veckor!!

Imorgon ska min dotter in på sjukhuset för att födda sina tvillingar - så efterlängtad och så spännande! Jag tror inte att jag kommer att uträtta någonting på jobbet - ska bara tänker på henne (och de) hela tiden!

Hello! tråkig dag söndag - har alltid varit för mig. Även som barn tyckte jag inte om söndagar - på den tiden ville jag bara att måndag skulle komma - jag älskade skolan och tyckte att helgen var ganske tråkig faktiskt. Jag tror inte att dagens skolungdomar tänker på samma sätt. Nuförtiden finns en massa roliga grejer att göra hemma - egen telefon, sms, data (chat, spel, köp möjligheter) - och då förstås en massa dvd`s och tv kanaler. Nu har jag alla ovanstående medel men jag ändå tycker att söndagar är tråkiga - det sitter i ryggmärgen antagligen. Mina söndagar då jag borde hemma hos mina föräldrar såg ut så här: fick dras upp ur sängen av mamma/pappa - de tyckte inte att jag skulle sova bort mitt liv. Min syster och jag fick inte lämna huset tills efter "Sunday lunch". Problemet var att min mamma var världens mest sakta kock! Hon gnällde och skrik över hur mycket jobb det var att laga mat - hon satt på potatisarna runt kl 10.00 på söndag morgon men de blev aldrig färdiga tills kl 15.00. Jag fattade inte då vad hon håll på med och jag fattar inte nu heller. Efter "lunch" åkte jag till en kompis några timmar, då fick man går hem, göra lite läxa och då lägga sig. Från 10 års åldern var det mitt jobb att väcka familjen på morgonen - min pappa åkt iväg till jobbet tidigt på morgonen men mamma kunde aldrig tar sig ur sängen. Jag fick vakna, duscha, väcka min syster, gör i ordning frukost till hon och jag, efter det fick jag går och tjata på mamma att hon skulle upp och åka till jobbet. Detta är inte någon klagomål - bara en dagbok i efterhand. En morgon värmde jag tomat soppa till frukost (Campells Tomatoe Soup) från en burk - min syster spyde - hon har aldrig varit bra på att äta på morgonen. Hon kommer ihåg det än idag - den dag Judy tvingade henne att äta tomat soppa till frukosten! Mamma är död nu - hon dog för 18 månader sen - jag undrar varför hon tyckte att det var så jobbigt att laga mat. Jag tror i grunden att hon hade så lite mat intresse själv. För det mesta av hennes liv vägde hon 45-50 kg. Hon var bara 155 cm lång - hon ät som en fågel - hon kanske var anoretiker på den tiden vi inte hade börjat att prata om att folk hade ätstörningar. På hennes begravning ville inte pappa prata men han hade pratat med prästen innan och prästen fick återberätta vad han hade sagt - det första han sa var att mamma hade alltid varit "petit" (pyttesmal) - det kanske var pappa som drev hon till det eftersom det var så viktigt till honom.