Fortsättning..........
Jag har redovisat för första dagen i Slovakien på EM i disco. Andra dag var lika innehållsrik. På den dyraste hotell i staden Martin fick vi ingen frukost - vi skulle åka ner för berget för tidigt tyckte de så vi fick var sin bajs påse innehållande: citron yoghurt, banan, tjock smörgås med öst - ingenting att dricka. Att jag skriver bloggen är bevis på att vi överlevde fjärden!
Där vi satt på läktarn kunde man se berget ut på fönstret - en konstant och skrämmande påminnelse hela dagen att helvete väntade oss sen på kvällen.
Under dagen hejade vi och skrattade vi och låtsades att vi var vanliga människor - inte de däruppe på berget. Vi fick höra från andra föräldrar i Team Sweden att några stackare i Team Sweden hade hamnat "däruppe" - vi avslöjade inte att det var oss.
Under lunch pausen då alla andra åkte till sina hotell för att slappa och äta var vi kvar på tävlingslokalen - inget val. En hysterisk slovak kom fram till mig och pekade på min Team Sweden T-shirt och sa att jag skulle följa med honom - jag tvingades lyssna på ett himla massor låter och skulle plocka ut Sveriges national sången. Ironiskt att det blev just jag - den enda engelsk supporter av Team Sweden - jag hade lust att välja Rule Britannia eller God Save the Queen men var till slut snäll och valde Du gamla................
Kvällsmat var också en katastrof denna första tävlingsdag. Mamma Lena och Mamma Jag var mån om att köpa bra mat till våra (stora) barn - vi köpte biljetter för "dinner" klockan 18. Vi visades till en tält (0 grader i Martin i december) - vi kom in där, runt 18 stycken svenskar och mötts av 5 killar och en gubbe och två 8 timmar gamla kyckling klubbor. Efter mycket bråk på dålig tyska fick de beställa ris och någon sorts gryta från en närliggande restaurang. Pappa Lars blev vansinnig eftersom vi hade redan förköpt biljetter för middag nästa dagen - han tyckte att vi var dumma????? Att vi visste i förväg att vi skulle sitta och äter i en nollgradig tält kunde han inte begripa - strange man!
Man skulle bara gilla läget - åka upp på berget och invänta morgondagens bajspåse!
Där vi satt på läktarn kunde man se berget ut på fönstret - en konstant och skrämmande påminnelse hela dagen att helvete väntade oss sen på kvällen.
Under dagen hejade vi och skrattade vi och låtsades att vi var vanliga människor - inte de däruppe på berget. Vi fick höra från andra föräldrar i Team Sweden att några stackare i Team Sweden hade hamnat "däruppe" - vi avslöjade inte att det var oss.
Under lunch pausen då alla andra åkte till sina hotell för att slappa och äta var vi kvar på tävlingslokalen - inget val. En hysterisk slovak kom fram till mig och pekade på min Team Sweden T-shirt och sa att jag skulle följa med honom - jag tvingades lyssna på ett himla massor låter och skulle plocka ut Sveriges national sången. Ironiskt att det blev just jag - den enda engelsk supporter av Team Sweden - jag hade lust att välja Rule Britannia eller God Save the Queen men var till slut snäll och valde Du gamla................
Kvällsmat var också en katastrof denna första tävlingsdag. Mamma Lena och Mamma Jag var mån om att köpa bra mat till våra (stora) barn - vi köpte biljetter för "dinner" klockan 18. Vi visades till en tält (0 grader i Martin i december) - vi kom in där, runt 18 stycken svenskar och mötts av 5 killar och en gubbe och två 8 timmar gamla kyckling klubbor. Efter mycket bråk på dålig tyska fick de beställa ris och någon sorts gryta från en närliggande restaurang. Pappa Lars blev vansinnig eftersom vi hade redan förköpt biljetter för middag nästa dagen - han tyckte att vi var dumma????? Att vi visste i förväg att vi skulle sitta och äter i en nollgradig tält kunde han inte begripa - strange man!
Man skulle bara gilla läget - åka upp på berget och invänta morgondagens bajspåse!
Life after death!
Nu vet jag att det finns life after death! Hur vet jag det, jo för att jag dog flera gånger i Slovakien förra veckan men lever ännu idag!
Vi åkte från Åmål natten till måndag - överlevde både Alex körning till Säffle och Pappa Ericsons`s körning till Arlanda. Mirakulöst nog överlevde vi också flygning till Slovakien (skulle inte har gått utan vodka och tonic). På Katowice flygplatsen i Polen plockas vi 13 stycken från Team Sweden upp av två minibussar med två drivers (kan inte stavar chaufförer!). Jag satt längst framme med chauffören och Niklas, en dansare från Söderhamn. Våran chaufför såg ut precis som Hugh Grant så vi kallade honom så - det gjorde inte mycket skillnad för honom - han kunde ju bara runt 100 ord på engelska. Den andra chaufför heter Marian - han kunde runt 10 ord på engelska.
Som folk gör runtom i världen lyckas vi ändå kommunicerar med Hugh trots språk svårigheter. Vi berättade att han skulle köra oss till Hotel Martinske Hole i Martin där EM tävlingen skulle hållas. Då blev det kris, en massa skrik fram o tillbaka på walkie talikies med Marian och slutligen både minibussar stannade på en bensinmack.
Jag hade bokat Hotel Martinske Hole för oss 8 i Hugh`s bus - det var ett litet dyrare hotell 5 km från centrum - vi var sent ute och de billigaste hotell var redan bokat. Det visade sig att det var 5 km från centrum MEN det var 5 km VERTIKALT dvs det var ett skid hotell högt upp på ett berg. Hugh och Marian trodde att de skulle kunna köra upp oss på kvällen men de lovade inte att de skulle kunna hämta oss nästa morgon eftersom det skulle snö mycket.
Detta var förstås shit good eftersom den enda anledning vi var där var så att dansarna kunde tävla (på mark nivå!) och inte för att titta på snön på berget.
Efter den 4 timmars färd från Katowice kom vi fram till Martin i Slovakien. Marian lämnade hans passagerare i Martin och anslut sig till våran buss - nu är vi 10 pers i en 8 sitts buss med en massa baggage OCH SOMMAR DÄCK!!! Vi kör på en serpentin väg som är isig, det snöar och det är dimmig.Jag frågar Hugh flera gånger hur långt är kvar - upprepande gånger svarar han 4 km - både i början och slutet av resan.
Grädden på tårtan kommer då vi möter en lastbil - vägen är för smal för att vi kan köra förbi varandra och det är 1000 m frittfall ner på berget. De börjar med någon jäcklar fram o tillbaka grejs för att kommer förbi varandra - då flippar jag ut. Gråter och ber om förlåt till Hugh samtidigt som jag skriker på Niklas att han ska open the door - det gör Niklas och vi hoppar ut både två och börjar att livsfarlgt springer fram och tillbaka i snön på bergkanten. Efter 45 min kommer vi till hotellet. Sköööönt kan man tänka - men den en tanke jag har är att vi måste ner igen nästa dan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi åkte från Åmål natten till måndag - överlevde både Alex körning till Säffle och Pappa Ericsons`s körning till Arlanda. Mirakulöst nog överlevde vi också flygning till Slovakien (skulle inte har gått utan vodka och tonic). På Katowice flygplatsen i Polen plockas vi 13 stycken från Team Sweden upp av två minibussar med två drivers (kan inte stavar chaufförer!). Jag satt längst framme med chauffören och Niklas, en dansare från Söderhamn. Våran chaufför såg ut precis som Hugh Grant så vi kallade honom så - det gjorde inte mycket skillnad för honom - han kunde ju bara runt 100 ord på engelska. Den andra chaufför heter Marian - han kunde runt 10 ord på engelska.
Som folk gör runtom i världen lyckas vi ändå kommunicerar med Hugh trots språk svårigheter. Vi berättade att han skulle köra oss till Hotel Martinske Hole i Martin där EM tävlingen skulle hållas. Då blev det kris, en massa skrik fram o tillbaka på walkie talikies med Marian och slutligen både minibussar stannade på en bensinmack.
Jag hade bokat Hotel Martinske Hole för oss 8 i Hugh`s bus - det var ett litet dyrare hotell 5 km från centrum - vi var sent ute och de billigaste hotell var redan bokat. Det visade sig att det var 5 km från centrum MEN det var 5 km VERTIKALT dvs det var ett skid hotell högt upp på ett berg. Hugh och Marian trodde att de skulle kunna köra upp oss på kvällen men de lovade inte att de skulle kunna hämta oss nästa morgon eftersom det skulle snö mycket.
Detta var förstås shit good eftersom den enda anledning vi var där var så att dansarna kunde tävla (på mark nivå!) och inte för att titta på snön på berget.
Efter den 4 timmars färd från Katowice kom vi fram till Martin i Slovakien. Marian lämnade hans passagerare i Martin och anslut sig till våran buss - nu är vi 10 pers i en 8 sitts buss med en massa baggage OCH SOMMAR DÄCK!!! Vi kör på en serpentin väg som är isig, det snöar och det är dimmig.Jag frågar Hugh flera gånger hur långt är kvar - upprepande gånger svarar han 4 km - både i början och slutet av resan.
Grädden på tårtan kommer då vi möter en lastbil - vägen är för smal för att vi kan köra förbi varandra och det är 1000 m frittfall ner på berget. De börjar med någon jäcklar fram o tillbaka grejs för att kommer förbi varandra - då flippar jag ut. Gråter och ber om förlåt till Hugh samtidigt som jag skriker på Niklas att han ska open the door - det gör Niklas och vi hoppar ut både två och börjar att livsfarlgt springer fram och tillbaka i snön på bergkanten. Efter 45 min kommer vi till hotellet. Sköööönt kan man tänka - men den en tanke jag har är att vi måste ner igen nästa dan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nag nag nag.................
Och så var det som man trodde, en massa tjat då man inte skriver (nag, nag, nag.....) - de har inte börjat klaga över min Swedish än - men det kommer nog.
Nu borde jag har lagt mig för länge sen - ska till EM disco med Alex - vi åker härifrån 03.00 men jag har svårt att sova - alldeles för mycket att oroa sig för och ser fram emot!
Vi åker först till Säffle då samåker vi med Familjen Ericson - kör pappa Ericson som en galning?? Vet ej så det säkraste är att oroa sig. Då kommer flyget - är piloten, air traffic control trötta? saknas en skruv i motor nummer 2? Kommer vi att bli en av de "disaster documentaries" jag tittar på på TV4 Fakta?
Överlever vi flyget då finns minibuss resan i Slovakien - är han nykter? har han kört minibuss förut?
Därefter kommer det roliga och det hemskaste av allt - dvs EM tävlingen. Tävlingar är hårda mot mammor och särskilt internationella tävlingar då vad som helst kan hända - man vill så mycket för sina barn - lag sport är nog lättare än par och singel i disco!
Jag har fått fram några adventsljus trots allt - gjort lite punkt insater hit och dit - det är kul att komma hem till lite stämning - om man nu kommer hem................. Usch vad hemsk jag är men faktum är att jag är hemsk!
Det som är kvar är att vattna alla växter och ta en dusch - tänk om gubben man lämnar hemma kunde litas på med en vattenkanna..........
Nu borde jag har lagt mig för länge sen - ska till EM disco med Alex - vi åker härifrån 03.00 men jag har svårt att sova - alldeles för mycket att oroa sig för och ser fram emot!
Vi åker först till Säffle då samåker vi med Familjen Ericson - kör pappa Ericson som en galning?? Vet ej så det säkraste är att oroa sig. Då kommer flyget - är piloten, air traffic control trötta? saknas en skruv i motor nummer 2? Kommer vi att bli en av de "disaster documentaries" jag tittar på på TV4 Fakta?
Överlever vi flyget då finns minibuss resan i Slovakien - är han nykter? har han kört minibuss förut?
Därefter kommer det roliga och det hemskaste av allt - dvs EM tävlingen. Tävlingar är hårda mot mammor och särskilt internationella tävlingar då vad som helst kan hända - man vill så mycket för sina barn - lag sport är nog lättare än par och singel i disco!
Jag har fått fram några adventsljus trots allt - gjort lite punkt insater hit och dit - det är kul att komma hem till lite stämning - om man nu kommer hem................. Usch vad hemsk jag är men faktum är att jag är hemsk!
Det som är kvar är att vattna alla växter och ta en dusch - tänk om gubben man lämnar hemma kunde litas på med en vattenkanna..........
