judylesleylarsson

Och så var det här problemet att om man ska skriva en sån här blogg grej så måste man skriva varje dag - och det är det som är jobbig.
Jag känner mig som lilla pöjken som längtade efter att börja skolan och var nöjd efter en dag - nästa dag vill han inte alls dit - been there, done that, bought the T-shirt.
Fast åt andra sidan har man ett sånt ovanligt intressant liv som jag har borde man kanske dela det men andra!

Idag har jag haft 5 vägledningssamtal och en spanska lektion - jag kan inte spanska och det är a long story varför jag är spanskalärare. Jag har en mattelektion snart som har bättre chanser till att bli succè eftersom jag kan matte.

Jag ser fram emot att fira sonen Alex ikväll - han fyller 20 år idag - never more a teenager. Mammor tänker tillbaka till barnets födsel då deras barn fyller år - barnet kommer oftast inte ihåg mycket av den dag. För precis 20 år sen satt jag och min man på sjukhuset i Southend-On-Sea utanför London och Alex var på väg (3 timmar kvar just nu). Döttrana var hemma hos en kompis till mig (Helen) - förlossningen avstannade flera gånger och den engelsk barnmorska tyckte att jag borde gå över gatan och dricker en pint Guiness - man får inte såna goda råd i sverige.
Då Alex kom var det kul att få en pöjk för att kompletterar de där två underbara tjejer. Tror mig eller ej man kan tröttnar på rosa! Nästa morgon hämtade familjen oss från sjukhuset och Natty och Louise fick träffa lillebror Oliver - han heter Oliver i några veckor - när jag bytte till Alexander vägrade Louise att kalla honom något annat än Oliver.